I mötet mellan planerare och stadsbor

Maija Mattila har arbetat som växelverkansplanerare vid stadsplaneringskontoret sedan år 2001. Hon beundrar hur intresserade helsingforsarna är av sin egen stad, och hur mycket kunskap lokalinvånarna har om saker som rör staden och stadsplanering. Kunskap och goda idéer.

Det finns tre växelverkansplanerare vid stadsplaneringskontoret. I deras arbete ingår att berätta för människor vilka förändringar som planeras i deras bostadsområde och fråga hur den informationen känns för dem, vad de skulle vilja.

“Denna växelverkan får dock inte vara ett lösryckt, festligt inslag. Det ska vara ett sätt att arbeta. ”

Maija säger också att hon ordnar möten.  Kontorets planerare och dem som det planeras för får en möjlighet att utbyta tankar. Det finns många former att göra det: utfrågningar ansikte mot ansikte, webbenkäter, kartenkäter, intervjuer, seminarier, arbete i arbetsgrupper – det som är lämpligt för respektive projekt.

Stadsplaneringskontoret hanterar återkopplingen på ett systematiskt sätt. Man går igenom alla kontakter, funderar över svar eller ändrar planen. Hur mycket påverkar åsikterna i genomsnitt? Maija tycker att det är en intressant, nästan lite filosofisk fråga.

“Det är lätt att tro att om jag skickar ett brev så gör kontoret antingen som jag föreslog i mitt brev eller så gör de inte det. Jag vill dock att ärendena ska gå framåt på något sätt. Att det skapas så goda och konstruktiva diskussioner som möjligt, som gör alla lite klokare. Det är inte alltid tjänstemännen mot stadsborna. En stad är en grupp människor med olika värderingar, mål och livssituationer. Jag funderar över hur alla dessa perspektiv kan bli representerade.”

 

Helsingfors har vaknat

Maija Mattila är glad över hur Helsingfors har vaknat. Det dyker upp allt möjligt nytt och härligt här och där. Hon säger att hon tror att det börjar ske förändringar även inom stadsorganisationen, kanske till och med snabba sådana.

“Det kommer så många bra förslag och idéer från stadsborna. Tiden räcker inte längre till för den gamla modellen, där man kontrollerar, tillåter och delar ut tillstånd. Tjänstemännen måste bli möjliggörare. Vi skulle ju inte ens hinna med att säga nej till allt!”

Mattila har under den senaste tiden funderat över varför oron i Helsingfors är så utbredd. Om det snöar oroar folk sig över var snön ska rymmas och vad som händer. Under Restaurangdagen och gatufester oroar folk sig över om bilarna kan köra normalt, om alla grannar tycker om banden och om de spelar för högt.

“Efter tragedin i Paris sa stadens borgmästare att Paris är en glad stad. Att det kan man inte ta ifrån dem. Förhoppningsvis kan man säga något motsvarande om Helsingfors någon gång. Att Helsingfors är en avslappnad stad.  Eller en trygg stad.”

Den nuvarande växelverkansplaneraren har en bakgrund som diplomingenjör och lantmätare. Snart växte ett intresse för det planerare gör för människor fram i stället för intresset för själva ritandet inom stadsplaneringen. Mattila förstår att en rädsla på ett sätt finns närvarande även inom stadsplaneringen. Att omgivningen kommer att ändras är säkert, men hur, och hur påverkar det livet? Detta skulle man enligt henne kunna styra genom att till exempel vara ute i tid när det gäller olika saker. Och man funderar över hur människor med olika kunskaper ska kunna delta jämlikt i diskussionerna.

“Jag funderar mycket över strukturella saker, eftersom jag är ingenjör. I mig bor en liten Curre, Curt Lindström, som säger att man alltid ska göra det “lite bättre”. Alltid lite bättre.

Det är något som har förändrats från början av min karriär. Då tänkte jag att man direkt borde påverka i de stora frågorna, i ledningsgrupperna. Nu tänker jag att det vore en lång och tråkig väg. Att jag hellre arbetar där jag arbetar, och där alltid gör allt lite bättre.”

 

Text och foto: Anna Pakarinen

 

Maija Mattila valde Janne Kareinen som skapare av Helsingfors framtid.

 

 

Share
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera