Helena Hautamäki nästan i Noux

I dag är en härlig dag att plocka lingon i Noux. Vid Suomen Latus stuga i Vaakkoi är det säkert soligt och lingonriset lyser rött av bär.

En bussbiljett tur och retur till Noux kostar 20 euro och en låda med lingon kostar 19 euro på Hagnäs torg. Det slutade med att jag plockade bären på torget och njöt av solen vid Kahvisiskots tält. Nästa gång tar jag risgrynsgröt i stället för blåbärspaj. Som tur är får man det varje dag.

Härifrån ser man bra till mitt första Helsingforshem i Havshagen, dit jag flyttade år 91. Jag kom från en stad vid en insjö till en hörnbostad på sjunde våningen i ett hus med 15 våningar. Utsikten var magnifik. Jag blev förtjust. Min son konstaterade: ”Mamma, du behöver inte meddela varje gång båten går.”

Helsingfors har alltid varit mångfaldigt. När jag bodde i Trä-Vallgård kunde jag för omväxlings skull ta spårvagnen för att se på tornhusen i Havshagen. I mitt nya hem i Lillhoplax gör det anilinfärgade dekorationskörsbärsträdet som växer nedanför mitt fönster och de olikfärgade människorna att jag glimtvis kan uppleva att jag befinner mig utomlands.

När jag bodde i Bangladesh skuffade jag runt barnen i en vagn, den enda i grannskapet. 30 barn sprang bakom mig och lärde mig att räkna till fem på bengali. Senare tjöt de glatt i kör: ”Yksi, kaksi, kolome!” Som finskspråkig österbottning var jag road. Byns kvinnor frågade skämtsamt av mig vilken färg jag ville ha på kastmärket och de ritade märket i pannan på mig med kajalpenna.

Som anställd på Helsingfors stad har jag skött om barn och åldringar flera olika omgångar. I invånarhus har jag arrangerat olika cirklar där vi skriver dikter och gör konst. Jag har också städat. Till utbildningen är jag magister i samhällsvetenskaper.

För närvarande njuter jag av mina tre barnbarn. Jag skulle också vilja hjälpa människor som bor på flyktingförläggningar. Jag tänker på mödrar som inte kan läsa eller skriva. De behöver också någon som går vid deras sida och visar dem hur vardagen fungerar i en helt annorlunda kultur.

Text och foto: Riikka Lahdensuo

Share
Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedIn

Kommentera